Hittade två riktigt fina låtar på portugisiska som jag lyssnat på rätt ofta nu. Speciellt den första som är en av mina favoriter.

Io capisco un po ed io parlo un po :D
Håller på o lär mig Italienska, ett språk jag aldrig trodde jag skulle vilja lära mig. Då man kunde välja det som språk i högstadiet var det aldrig något att tänka på "jag kan ju redan spanska så jag förstår lite" brukade jag säga. Hade faktiskt aldrig hört Italienska förr heller förr än i höstas. Förutom på filmer dårå. Men när jag hörde det live tyckte jag det lät fint, speciellt från den personen orden kom från.

Ska gå steg 1, 2 och 3 på komvux som ger mig 300 poäng jööö! Bästa =) och när jag är färdig med steg 3 är har jag mitt slutbetyg! Fatta vad skönt! Sen är det bara högskolan kvar wä.. haha men det kan jag tänka på till höst igen lalala!


ETT NYTT ÅR O NYA FETA PLANER!

24 mars blir det fotbollsresa till London. Håller redan på ett lag från spanska och italienska så Kamal har bestämt att jag ska heja på Chelsea för att jag inte hejade på nåt lag från engelska ligan hahah Så vi ska dra en weekend till London o chilla. Hoppas Carro har tid att visa oss runt lite nu när hon bor där =)



Under sommaren blir det nog jobb jobb o jobb men ska försöka smyga in en resa till Jordanien i minst en vecka. Det är ju krig i alla andra arabländer o.O I Dubai är det väl oxå lungt men dit vill jag inte lika mkt än.

Nån gång i juli ska Justin komma på besök i några dagar oxå. Ska bli kul o kunna visa runt honom i sthlm när han visat mig runt i Ottawa. Måste komma på några bra områden o visa hah!

Det var ju tänkt att jag, Karla o kanske nån till skulle åka till Italien under sommar, men det är ändrat till höst nu =) och istället för bara två veckor så ska vi vara där i nån månad ;) Bästaste bästa! Träffa nytt folk, annan kultur, fortsätta med språket och bara komma iväg från Sverige ett tag. Why not?



Ah =) än så länge är detta planerna för året nu är det bara o se till att de blir av. Wohoo!

Sista dagen av år 2011, början till ett nytt år och livet fortsätter. Förra året sa jag att detta året bara kunde bli bättre, och det har det varit. Alla dagar har inte varit en dans på rosor men jag har väldigt mkt att vara tacksam för. Mycket jag insett, lärt mig o kämpat för. Klart jag jag gjort mina misstag jag oxå. Säger absolut inte att jag är perfekt men gör mitt bästa för att ta tillvarata livets gång.

Året började med att jag och mitt ex hade kontakt igen och jag var tvungen att bryta den för vänner var inget alternativ för min del. Jag gick in i en depression i flera månader. Jag fortsatte med studierna som att inget hänt, jag fastnade med o spela WoW då jag hade tid och mitt sociala liv var borta. Jag hade inte ens lust o prata i tel med mina vänner, o varje natt grät jag mig till sömns. Men jag lyckades ta mig ur det efter att jag rannsakat mig själv. Jag hade anklagat mig själv för allt som hänt även fast jag inte gjort nåt fel. Jag älskade mitt ex, men vi passade inte ihop helt enkelt. Det var bara att acceptera.

Under sommaren började vi umgås igen, då började jag förstå att han manipulerade mig. Allt jag ville ha var sanningen, vilket jag aldrig fick om jag inte drog det ur honom. Och till och med då slingrade han sig. Där förstod jag oxå att med honom fanns det något som inte tillät mig att vara mig själv till 100%. Det var något med honom som fick mig att känna mig instängd, att jag inte kunde säga eller göra något utan att han skulle döma mig. Men för min del var det över redan. Jag älskade inte honom längre, dom känslorna hade dött för honom.

Jag gick vidare, med tankarna på mig själv. Prioriteringarna var studierna, familjen och vänner. Jag skulle sköta mitt och göra det bästa av det. När det gällde kärleksfronten var jag inte beredd på att träffa någon än, hade inte tankarna där heller. Men bestämde mig samtidigt att OM jag skulle träffa på någon som jag blir intresserad av (vilket inte alls händer ofta) så skulle jag ge allt som är jag utan att tveka.

Fyra dagar i Frankrike med en vän. Nice, Cannes, Monaco inget o leka med. Semestern var kort men härlig!

Sen sommar träffar jag på en. Fotbollsfanatiker men jag älskade passionen han hade för sitt lag. Kallade honom för Italian stallion för kul skull. Det var som att vi hade känt varandra hela livet. Damn vad jag föll för honom, han var unik i mina ögon. O jag kan bara säga ouff vilka dagar jag hade med honom. Jag lät mig njuta av tiden med honom och inte en ända sekund med honom kände jag mig instängd. Jag var beredd på att ge ALLT. Men omständigheterna såg ut som dom gjorde... han behövde tid för att vara ensam efter det han gått igenom. Absolut, klart han ska få den tiden. Hade nog gjort samma sak i hans situation. Vi bestämde oss för att vara vänner, men tiden gick och han visade inget intresse av att han ens brydde sig om mig längre. Han var inte längre den jag lärde känna.


För en gång skull har jag har börjat inse vad jag är värd. Nu snackar jag inte om att jag har näsan upp i luften o tror att jag är bättre än andra, nej nej. Utan jag har börjat ta mig själv på allvar. Jag är ingen lite flicka längre. Satt och pratade med en vän häromdan som sa något klockrent "Yesi, det minsta en person ska vara mot dig är snäll för du är snäll mot dom. Du kan kräva minst lika mycket av dom som du kräver av dig själv.".


Det här året har som alla andra år haft sina dalar men än har jag kvar mina vänner och min familj. Utan dom vet jag inte vart jag hade varit vid det här laget.

Har en massa saker i tankarna just nu men det räcker med det jag har skrivit för i natt.
Sov gott o dröm sött

Vid tre tiden åkte jag och hämtade Bojan i Tullinge. Bojan o jag kom rätt nära varandra då jag var 15 som fortfarande brukar hänga till och från. Vi drog o hämtade min äldre "bror" Kamal på jobbet i Bagis. Vi körde in till stan och plockade upp min andra äldre "bror" Aron och hans tjej Andrea. Vi hade bestämt att vi skulle ta en glidar runda i min bil flera dagar innan. Vi åkte runt lite, drog till Palmyra o köpte kebab o ta med sen drog vi hem till A&A (Aron & Andrea). Efter vi käkat färdigt spelade vi bluff. Har aldrig gillat bluff för än nu. Har aldrig haft så roligt med det spelet tidigare.

Vi satt och prata i några timmar. Ett tag satt jag bara o lyssna på alla fyra, stämningen var grym. Jag njöt av att bara lyssna på dom. Oavsett vad dom pratade om så kände jag mig lycklig över att jag har så goda vänner. Det kändes som att jag kunde sitta där och lyssna på dom tills jag somnade.

Vi drog ut igen för att åka runt lite extra. Asså vad kul vi hade i bilen! Ett måste o ses snart igen. Bojan, Kamal och jag fick kontakt tack vare juniorgruppen som startades i Flemingsberg -99 där Aron var en av våra ledare. Sen dess har vi fyra haft kontakt på ett eller annat sätt.

Innan jag åkte för att hämta Bojan körde jag till minneslunden i Lilla dalen där farmors o farfars aska spreds ut för ett år sen. Så fort jag gick upp för kullen till platsen blev jag tårögd. Jag hade inte varit där sen minnesstunden. Jag kanske satt där i tjugo minuter och prata till dom. Behöver nog göra det oftare. Kommer göra det oftare. Sa till pappa att jag skulle åka dit och ville göra det ensam. Kändes bra o vara där. Berättade för dom om lite av varje. Hur familjen mår och hur det går. Om mina planer, tankar, till och med om killen jag träffade sist..

Hela dagen har varit... kan inte sätta ord på det... men den har varit underbar, grym, rolig! Samtidigt som jag känt saknad kände jag en otrolig glädje.

Återkoppling av senaste händelserna:

• Köpte bilen :D
• Fyllde lite år :p
• Fixade VG i Sv B och G i Sam A
• Glidit runt i bilen ;p
• Umgåtts massa med vänner =)

osv, osv...
Imorn blir det julbord hos Jockes mamma sen skulle vi vidare någonstans i närheten. Under julafton ska familjen vara hos min kusin o senare på kvällen ska jag ha Jr som sover över ♥

Önskar er alla en God jul !

Thank you for everything you've done for me,

is supposed to happen.

Amen

Under denna månad har jag lyckats tappa bort min sked som jag haft sen jag var 15. För er som undrar vad jag gör med en sked, en tesked för att vara exakt, jag böjer mina ögonfransar med den. Varför jag inte använder en ögonfransböjare är för att dom klipper av mina fransar och skeden kan jag själv välja hur jag vill ha dom. O nej, det är inte bara o ta vilken sked som helst för alla är gjorda annorlunda.. Sedan lyckades jag glömma kvar en rätt dyr påse på tåget på väg in till stan. När jag väl insåg det var jag på väg hem. Då var det bara ju bara o glömma den, tog o kolla på en mma match på luren för att komma i andra tankar. Tung match var det iaf, killen som vann var en armad. Riktigt grym var han! Sen hände det väl andra grejer som inte var värst roliga. Fast det är ju ingen nyhet att jag är klumpig fast jag brukar ju ha koll på grejer =/ men sånt händer :)

Iaf! :D imorn ska jag åka ner till stenkullen för att jag hittat en bil på bytbil.se som är super skick för o vara en 07:a. Volvo s40 så klart :p ville redan ha en sån första gången jag åkte i en. En kollega hade hyrt en pärlvit. Egentligen ville jag ha en pärlvit men nöjer mig med att den är svart :)) ser ändå bra ut. Det är väl turen som vände hehe så imorn kan jag säga om jag tar hem min man haha ja för denna kommer absolut ej vara en tjej som alla andra. Min kommer vara en man!

Peace out! :D

Faktiskt tröttnat på facebook, man blir så beroende, jag blev det iaf. Så fort jag vaknade startade jag datan och loggade in, så fort jag kom hem face, innan jag gick o la mig face! Inte bra. Nu är jag knappt inne. Svarar inte på det folk skriver och skriver inte heller någon status. Ska försöka o inte gå in så ofta längre. Känns som ens liv är i fb tillslut. Antar att det är därför jag börjat skriva igen. Det var ett tag sen jag skrev rätt mycket. Ändå skönt att få tankarna nedskrivna när jag inte har någon jag vill dela dom med personligen.

Börjat drömma rätt ofta, men inga sanndrömmar. Dom senaste drömmarna har varit vanliga drömmar som jag kallar. Det är drömmar som har med ens egna liv att göra, tankar och känslor som det undermedvetna håller på att bearbeta. I dag hade jag en sådan. Jag la mig på min säng för att vila på morgonen då jag var för trött för att fortsätta med min uppgift.

Drömmen: Jag gick o la mig exakt på samma sätt som jag gjorde i verkligheten. Hade ställt dörren på glänt som jag brukar göra i vanliga fall. Jag kände att någon kom in i rummet men jag var för trött för att titta efter vem det var. Personen lutar sig över mig och säger något. Jag kände igen rösten, vänder mig om och där står mitt ex. Vänder mig tillbaka för att jag inte vill att han ska stå där. Personen står kvar men då är det en helt annan röst som pratar, jag vänder mig om igen för att titta och då är det exet från då jag var 18 som stod där. Vänder tillbaka huvudet ännu en gång för honom vill jag inte heller ha stående vid mig. Då får jag en len puss på kinden, jag vrider mig om lite grann och där står killen jag träffade för inte så länge sen. Jag blev så glad och vände mig om helt för att krama om honom och pussa tillbaka, men helt plötsligt var det min pappa som stod o frågade om jag skulle upp snart. Blev besviken och la mig igen i samma ställning som jag låg i innan. Vinkade bort pappa och somnade med tårar i ögonen.

När jag väl vaknade trodde jag på riktigt att pappa hade kommit in o frågat mig om jag skulle vakna snart. Tårarna hade känts så verkliga. Så jag frågade honom om han hade varit inne i mitt rum och han svarade nej. Kändes ännu skummare..

Min tolking; vad gäller mina ex vet jag att jag inte vill ha dom i mitt liv på samma sätt som förr det visar jag till och med i drömmen då jag inte vill se dom. Varför jag blev ledsen var för att jag verkligen ville att det skulle vara den killen. Men hela alltet och pappa. I don't get it..
Hur tolkar du den?

Nu ska jag iaf sova bredvid lilla Jr som redan sover gott =) sweet dreams alla <3

Tidigare idag så hängde jag med min moster hos min lillebror dvs min gamla lägenhet. Jag började tänka på hur det såg ut då jag hade lägenheten. I början så köpte jag lägenheten tillsammans med en barndomskompis. Vi brukade kalla oss för kusiner fast egentligen var vi bara bekanta för vi kände inte varandra ordentligt, vi hängde mer när vi var barn genom våra föräldrar som var nära. Då vi flyttade in var det ok för mig att hon tog sovrummet med tanke på att jag ändå var van med att sova i vardagsrummet och ändå var den som mest sprang ut och in i lägenheten. Plus att jag hade köket nära :p och jag slapp störa henne hela tiden. Tiden gick och en annan tjejkompis till mig flyttade in, där dom delade sovrummet. Jag och tjejen som köpte lägenheten tillsammans funkade inte ihop så vi bestämde att jag skulle köpa ut henne, men min tjejkompis lät jag bo kvar i sovrummet. Vi funkade jätte bra och efter ett tag hittade hon eget. Så ett bra tag hade jag lägenheten för mig själv. Det var rätt skönt. Min balkong var min bästa vän ett tag, satt där varje kväll med antingen vattenpipan eller en cigg i handen. Under sommaren kunde jag ligga o sola näck för ingen hade insyn till den. Jag undrar vart jag hade min bebis.. hon levde ju fortfarande...

Nu tappade jag tråden. .... Juste! Jag och min moster började prata om hur det går för den här tjejen jag köpte lägenheten med. Då berättade hon att killen hon hade gift sig med hade misshandlat henne flera gånger och sista gången så mycket att hon hade legat på sjukhus under hela deras semesterresa. Det var inge kul o höra. Även fast man säger; jag hade lämnat honom så fort han hade rört mig, så vet man egentligen inte hur man hade reagerat då man väl är i den situationen. Jag är bara glad över att jag inte hamnat i den sitsen. Fast egentligen även fast jag inte blivit misshandlad fysiskt så kom jag på att jag blivit misshandlad psykiskt.

Mitt ex fick mig att hamna i rätt kraftig depression. Jag ville inte göra något på två månader, jag orkade inte prata med mina vänner, jag satt och grät mig till sömns varje natt. Jag skyllde allt som hänt på mig själv och trodde att jag hade gjort något fel. Jag var så stressad av alla tankar så jag började tappa hår utan att jag la märke till det. Till slut såg jag att jag hade en kal fläck på huvudet och mitt tjocka hår var inte tjockt längre.

Tiden gick och jag hade bearbetat mina tankar. Jag hade aldrig varit med om en manipulativ person tidigare. Hade bara hört folk prata om hur de var från deras erfarenheter. När jag tänkte igenom allt så fattade jag att det som hade hänt aldrig var mitt fel, jag hade aldrig gjort något fel. Det var han som var idioten som utnyttjade mina känslor för hans lilla lek. Oavsett vad folk sa till mig, att han inte var någon att gå tillbaka till, vilket han inte var så var jag tvungen att få mitt avslut. Jag ville höra svaren på mina frågor från hans egna mun. Inte ens det kunde jag få. Han var inte man nog och säga sanningen. Han var en äcklig orm som slingrade sig runt frågorna. Jag skönk aldrig till hans nivå utan fortsatte vara mig själv när jag konfronterade honom. När jag fick mitt avslut, även efter allt han hade gjort, alla lögner han hade dragit, saker han undanhöll, ville jag fortfarande ha honom som vän. Jag hade inte lika starka känslor för honom men det fanns fortfarande kvar. Han var ju ändå den första killen jag kunde se något längre fram med. Jag brukade ta hand om hans fina hund oxå, det blev enda kontakten vi hade, hämta och lämna hunden. Men till slut orkade jag inte med hans sviniga attityd alls. Oavsett hur mycket jag tyckte om den här hunden, som var en kompensation för min bebis, eller hur mycket han hade bettyt för mig en gång i tiden så var det inte värt längre att hålla kontakten med den här killen. Det var bara att bryta.

Det jag inte fattar är att jag sa till dom som frågade vad jag skulle göra ifall han kom tillbaka var att han skulle få kämpa för att bara få mitt lillfinger. Vet du vad, han skulle inte ens få chansen att få mitt lillfinger oavsett om jag träffar någon eller inte! Aldrig igen!