yeiii!!!
Mitt liv känns så BRA just nu!! Sitter på min soffa o har lite halv damp just nu hihihi ..
Asså mina räkningar har blivit mindre så jag har cash över mkt mer än vad jag hade innan, jag har ett 1:a handskontrakt, en trea!! Har kommit igång med träningen, fyller snart år, wohoo!! Känns mkt skönare o roligare att gå till jobbet nu när jag fått tbx min gamla kollega som e skit duktig på sin grej. Har personer runt omkring mig som jag trivs super med, you know who you are ;)
Har planerat en sista minuten utomlands i minst 2 veckor, vart spelar ingen roll bara det är varmt o skönt, helst Thailand but it doesn't matter so mutch. Wiiii!!!
Men asså JAAAAHHH!!!! hahahaha sväär!! Om du nån gång har en så bra känsla njuuuuuuuuuut av den!! Och försök o tänka på den varje dag så mår du bättre. För jag tror inte det finns mkt som kan få dig på dåligt humör då =D
LOVE IT!!
Asså mina räkningar har blivit mindre så jag har cash över mkt mer än vad jag hade innan, jag har ett 1:a handskontrakt, en trea!! Har kommit igång med träningen, fyller snart år, wohoo!! Känns mkt skönare o roligare att gå till jobbet nu när jag fått tbx min gamla kollega som e skit duktig på sin grej. Har personer runt omkring mig som jag trivs super med, you know who you are ;)
Har planerat en sista minuten utomlands i minst 2 veckor, vart spelar ingen roll bara det är varmt o skönt, helst Thailand but it doesn't matter so mutch. Wiiii!!!
Men asså JAAAAHHH!!!! hahahaha sväär!! Om du nån gång har en så bra känsla njuuuuuuuuuut av den!! Och försök o tänka på den varje dag så mår du bättre. För jag tror inte det finns mkt som kan få dig på dåligt humör då =D
LOVE IT!!
3 weeks & 6 days, and counting !
OK!!!
Äntligen igår började jag med hårdträningen igen, men började äta bättre i fredas som tur e iaf hehe för det är så att jag har 3 veckor o 6 dagar på mig o gå ner till -57 kg till match. Så jag får kämpa fram tills dess.
Min första match jag gick var 23 februari -08. Då gick jag -59 kg, 3*1,5 min med skydd. Tjejen jag mötte var ett huvud längre än mig. Jag var jääävligt nervös när jag skulle upp i ringen. Då jag skulle in i ringen så snubblar jag in hahah jag dog hahah. Tur att min bror spelade in hela matchen så man kan se den. Som heja klack hade jag min mamma mina bröder, my "big brothers" och min lilla Diva, Mini o Piff.
Rond 1: jag var absoluuut inte beredd på hennes boxar och jag fick en kort blackout. Jag hörde bara Piff o Diva skrika alla andra hade jag stängt av så jag hörde inte dom alls.
Rond 2: fastnar hennes lins på min handske som ramlar ner på mattan o sen stoppar dom in den i hennes öga igen ncncnc äckligt..
Rond 3: sparkar jag fel så jag får en spricka i foten som gjorde såååååååå oooont att slängde ner mig på mattan och fick räkning. Ställde mig upp så fort jag fattade att domaren höll på o räkna och fortsatte matchen.
Jag förlorade på poäng men det var roligt o gå den matchen, fick känna på hur det var att stå där och lärde mig ett o annat. Hade tänkt o gå ut o festa den kvällen oxå men kunde inte stå på fötterna äns haha så jag satt på golvet hela kvällen o krälade överallt hahaha det var kul =D
Den här gången blir det nog annorlunda *håller tummarna* som sagt, anmält mig till match den 20 december i Rosengårds sporthall (hemmaplan) så det kommer nog vara många fler man känner där. Hoppas på att få en motståndare oxå. Skulle va nice o gå en match o vinna den hehe =P
Jupp, så träning minst 6 gånger i veckan o inget godis chips lr chocklad förrän efter matchen wää... hahah
Wish me good luck ;)
Äntligen igår började jag med hårdträningen igen, men började äta bättre i fredas som tur e iaf hehe för det är så att jag har 3 veckor o 6 dagar på mig o gå ner till -57 kg till match. Så jag får kämpa fram tills dess.
Min första match jag gick var 23 februari -08. Då gick jag -59 kg, 3*1,5 min med skydd. Tjejen jag mötte var ett huvud längre än mig. Jag var jääävligt nervös när jag skulle upp i ringen. Då jag skulle in i ringen så snubblar jag in hahah jag dog hahah. Tur att min bror spelade in hela matchen så man kan se den. Som heja klack hade jag min mamma mina bröder, my "big brothers" och min lilla Diva, Mini o Piff.
Rond 1: jag var absoluuut inte beredd på hennes boxar och jag fick en kort blackout. Jag hörde bara Piff o Diva skrika alla andra hade jag stängt av så jag hörde inte dom alls.
Rond 2: fastnar hennes lins på min handske som ramlar ner på mattan o sen stoppar dom in den i hennes öga igen ncncnc äckligt..
Rond 3: sparkar jag fel så jag får en spricka i foten som gjorde såååååååå oooont att slängde ner mig på mattan och fick räkning. Ställde mig upp så fort jag fattade att domaren höll på o räkna och fortsatte matchen.
Jag förlorade på poäng men det var roligt o gå den matchen, fick känna på hur det var att stå där och lärde mig ett o annat. Hade tänkt o gå ut o festa den kvällen oxå men kunde inte stå på fötterna äns haha så jag satt på golvet hela kvällen o krälade överallt hahaha det var kul =D
Den här gången blir det nog annorlunda *håller tummarna* som sagt, anmält mig till match den 20 december i Rosengårds sporthall (hemmaplan) så det kommer nog vara många fler man känner där. Hoppas på att få en motståndare oxå. Skulle va nice o gå en match o vinna den hehe =P
Jupp, så träning minst 6 gånger i veckan o inget godis chips lr chocklad förrän efter matchen wää... hahah
Wish me good luck ;)
Lek inte viktig!
Fattar du?! Zip dig!
Lek inte viktig! Vill inte prata me dig längre!
Brukar det låta när "K" försöker få tag på mig lr jag på honom hahaha
Den här killen har jag känt sen jag var sen jag var runt 10 år gammal, lr som han brukar säga "... sen du gick i blöjor". Ett av dom första minnena jag har av "K" är att han gick i en, vad ska man säga.. "sär klass" kanske e lite för grovt? Haha jag vet att du kommer o döda mig för det här sen.. Men iaf såg honom i skol katalogen då jag och några tjejkompisar letade efter en kille jag gillade som (jag har för mig) gick i samma klass som honom. Och detta var då jag gick i.... ehm ..... trean hehe.. Såna små skitungar vi vaaa! Och ett annat minne då jag träffade min pappa (han jobbade inom Brf då) utanför porten där han höll på med att klippa växter och sånt. What ever, så var "K" där oxå hahaha jag kolla på honom o tänkte; Va fan gör han här med min farsa?! Dom va typ tajta då kan man säga hehe *skäääämmiigt!!*
Han var på dom flesta gårdshus festerna o hemma fester jag o mina kompisar hängde på i Flempan. Men grejen e det att jag och "K" började inte umgås förrän typ så, då jag var 15 och vi började som juniorer i Lugna Gatan. Där var vi "tvugna" o hänga med varandra i början hehe. "K" är 2 år äldre än mig så han såg mig som en fjuttig liten sak. Men vi kom ändå bra överrens med varandra så vi började hänga utanför junior gruppen oxå.
Ett tag hängde vi varje dag och brukade ta lååång promenader som tog minst 2 timmar där vi brukade prata om det mesta. Varje dag under dom här promenaderna så sa han till mig: Skriik inte när du pratar! Så här är det jag är uppväxt i en familj som umgås rätt så mkt med släkten, vilket är bra tycker jag, och vi pratar högt och överröstar varandra hela tiden. Så jag lägger inte märke till att jag pratar högt efter som jag är så van med det. Men han fick säga till mig heeeeela tiden.
Runt då jag var sjutton blev vi ovänner lr så bara slutade vi prata. Varken jag lr han kommer ihåg varför det blev så, men väldigt skumt var det då vi började prata igen efter 2-3 år. Då vi började jobba tillsammans på Lugna Gatan, igen. Det tog tid i början för någon av oss att vilja säga något till varandra. Men det var en av våra kollegor som så gääärna ville få reda på vad som hade hänt mellan oss. Men vi hade inget svar på det. Men kollegan var helt ute o cykla och bara fortsatte tjata. Sedan vi började jobba tillsammans så har vi hamnat på samma utbilningar och det har varit skit kul för även om vi kände varandra då vi var yngre så har vi lärt känna varandra på en annan nivå nu. För genom dom här utbilningarna har vi lärt känna oss själva bättre och med hjälp av dom så har vi kunnat komunicera annorlunda och mognare än förr. Det känns bättre nu oxå för nu kan vi prata om lite djupare ämnen som vi inte kunde "förklara" förr i tiden.
Även fast han bor i Sthlm och jag i Malmö så hörs vi i telefon nästan varje dag. Ibland har nåt o säga varandra ibland säger vi hej o hejdå då man inte orkar lr har tid o prata. Då jag åker upp till Sthlm försöker jag då jag har tid o träffa upp "K" för o ta en promenad som förr och bara snacka. Fortfarande så finns det grejer jag kan skämmas över att berätta för honom för jag aldrig pratade med honom om vissa grejer då vi var yngre. Så det blev en vana att skämmas hehehe .. Men det börjar gå över mer och mer med tiden.
Det finns så mkt mer att berätta, men jag avslutar det så här istället:
"K" kan jag verkligen räkna som min vän.
Han ställer upp när han kan,
han lyssnar när jag har något att berätta.
Han ger mig råd då jag behöver,
står vid min sida då det behövs.
Jag är glad att ha honom i mitt liv.
Han är en riktig vän, även kallad min "store bror".
Lek inte viktig! Vill inte prata me dig längre!
Brukar det låta när "K" försöker få tag på mig lr jag på honom hahaha
Den här killen har jag känt sen jag var sen jag var runt 10 år gammal, lr som han brukar säga "... sen du gick i blöjor". Ett av dom första minnena jag har av "K" är att han gick i en, vad ska man säga.. "sär klass" kanske e lite för grovt? Haha jag vet att du kommer o döda mig för det här sen.. Men iaf såg honom i skol katalogen då jag och några tjejkompisar letade efter en kille jag gillade som (jag har för mig) gick i samma klass som honom. Och detta var då jag gick i.... ehm ..... trean hehe.. Såna små skitungar vi vaaa! Och ett annat minne då jag träffade min pappa (han jobbade inom Brf då) utanför porten där han höll på med att klippa växter och sånt. What ever, så var "K" där oxå hahaha jag kolla på honom o tänkte; Va fan gör han här med min farsa?! Dom va typ tajta då kan man säga hehe *skäääämmiigt!!*
Han var på dom flesta gårdshus festerna o hemma fester jag o mina kompisar hängde på i Flempan. Men grejen e det att jag och "K" började inte umgås förrän typ så, då jag var 15 och vi började som juniorer i Lugna Gatan. Där var vi "tvugna" o hänga med varandra i början hehe. "K" är 2 år äldre än mig så han såg mig som en fjuttig liten sak. Men vi kom ändå bra överrens med varandra så vi började hänga utanför junior gruppen oxå.
Ett tag hängde vi varje dag och brukade ta lååång promenader som tog minst 2 timmar där vi brukade prata om det mesta. Varje dag under dom här promenaderna så sa han till mig: Skriik inte när du pratar! Så här är det jag är uppväxt i en familj som umgås rätt så mkt med släkten, vilket är bra tycker jag, och vi pratar högt och överröstar varandra hela tiden. Så jag lägger inte märke till att jag pratar högt efter som jag är så van med det. Men han fick säga till mig heeeeela tiden.
Runt då jag var sjutton blev vi ovänner lr så bara slutade vi prata. Varken jag lr han kommer ihåg varför det blev så, men väldigt skumt var det då vi började prata igen efter 2-3 år. Då vi började jobba tillsammans på Lugna Gatan, igen. Det tog tid i början för någon av oss att vilja säga något till varandra. Men det var en av våra kollegor som så gääärna ville få reda på vad som hade hänt mellan oss. Men vi hade inget svar på det. Men kollegan var helt ute o cykla och bara fortsatte tjata. Sedan vi började jobba tillsammans så har vi hamnat på samma utbilningar och det har varit skit kul för även om vi kände varandra då vi var yngre så har vi lärt känna varandra på en annan nivå nu. För genom dom här utbilningarna har vi lärt känna oss själva bättre och med hjälp av dom så har vi kunnat komunicera annorlunda och mognare än förr. Det känns bättre nu oxå för nu kan vi prata om lite djupare ämnen som vi inte kunde "förklara" förr i tiden.
Även fast han bor i Sthlm och jag i Malmö så hörs vi i telefon nästan varje dag. Ibland har nåt o säga varandra ibland säger vi hej o hejdå då man inte orkar lr har tid o prata. Då jag åker upp till Sthlm försöker jag då jag har tid o träffa upp "K" för o ta en promenad som förr och bara snacka. Fortfarande så finns det grejer jag kan skämmas över att berätta för honom för jag aldrig pratade med honom om vissa grejer då vi var yngre. Så det blev en vana att skämmas hehehe .. Men det börjar gå över mer och mer med tiden.
Det finns så mkt mer att berätta, men jag avslutar det så här istället:
"K" kan jag verkligen räkna som min vän.
Han ställer upp när han kan,
han lyssnar när jag har något att berätta.
Han ger mig råd då jag behöver,
står vid min sida då det behövs.
Jag är glad att ha honom i mitt liv.
Han är en riktig vän, även kallad min "store bror".
Min bebi Breezer...
14:e februari -03 föddes min underbara lilla vovve i Masmos trakter. Jag föll för henne redan vid första ögonblicket. Hon var den sötaste av alla andra 10 syskon (om jag kommer ihåg rätt antal). Hon var så liiten o dampig till skillnad från sina syskon. Hon gick runt överallt som om hon var Speedy Gonzalez. I början var tanken att jag skulle vara fodervärd åt en kille som ville para henne ta valparna o så skulle hon vara min efter att det var färdigt. När jag skulle komma på ett namn till hennes å var det många som hade idéer men tyckte inget passade. Så jag satt hemma framför datan hos mitt X i Vårby Gård. Till slut så ploppade namnet Breezer upp i mitt huvud från ingenstans o bestämde mig att hon skulle heta det. Så glad jag var över att ha hittat ett namn på min vovve gick jag till mitt X och berätta om namnet o han tyckte det lät bra.
Då åtta veckor gått tog jag hem henne (bodde hos min mamma då), så tyckte min mamma att hon var jäätte söt o så men hon ville inte att jag skulle behålla henne så hon sa åt mig att lämna tbx henne. O varenda gång hon sa nåt så var mitt svar ja, ja, ja. Men samma natt så jobbade min mamma. Jag lät Breezer sova i min säng, så när mamma kom hem på morgonen så hade Breezer krypit upp och lagt sig på min hals så min mamma såg henne o skällde ut mig hehe .. Men då sa jag oxå att jag inte kommer o lämna tbx henne för hon e min o jag kommer att behålla henne..! Hon blev arg men efter några veckor så fastnade mamma för Breezer att hon själv började gå ut med henne. Båda mina bröder o pappa älskade henne oxå.
Man kan säga att jag tillsammans med vovven bodde i Vårby i typ 1½ år hos mitt X o hans familj. Vi var ute väldigt mycket på området med våra kompisar. Hon var den bästaste o finaste hunden av alla på området (enligt mig). Under tiden jag "bodde" i Vby så blev Breezer rätt aggresiv av sig.. Just då ville jag inte inse varför men våra kompisar behandla inte henne så jätte snällt.. Dom drev med henne och hetsa upp henne hela tiden. Hon skyddade altid mig ifall nån slog mig även om det bara var på skoj så var hon alltid där. Det året jag fyllde 19 köpte jag egen lägenhet och sov där varje kväll med min bebis.
När det tog slut mellan mig o mitt X så lugnade hon ner sig efter ett tag då jag slutade hänga på det området. Det var många i mitt område som var rädda för min vovve för att hon hade problem med killar och alltid skällde mot dom.
Ett år o något bodde jag den lägenheten då var Breezer redan 3 år så flyttade jag ner till Malmö med henne i början men hon kunde inte stanna kvar för tjejen jag bodde hos hade oxå hund och båda låste sig på varandra för han ville sätta på henne o hon sa ifrån. Så tjejen ville inte att hon skulle va kvar så jag åkte upp med henne till Sthlm igen och lämnade henne hos mamma. Jag försökte åka upp så mkt som möjligt för att få träffa henne och min familj så klart, brukade alltid ringa o fråga hur hon mådde.
Efter ett år hittade jag en lägenhet i andra hand som jag tog ner henne till, men efter ett tag så började jag jobba måndag till lördag både dag och kväll plus träning. Jag hade inte mkt tid för henne... Mina grannar hade hört henne skälla då jag inte var hemma så dom erbjöd sig att ta hand om henne då jag var hemifrån så dom fick göra det. Jag ville inte att hon skulle flytta fram o tbx hela tiden så jag började leta efter en familj till henne. Och grannarna som tog hand om henne föreslog fruns systers familj som hade haft hund innan som precis dött. Jag träffade upp dom och dom fick träffa Breezer och tog med henne direkt. Det som var skönt var att jag fick träffa henne när jag ville och ifall dom skulle iväg nånstans så var det mig dom ringde först för att ha hand om henne. Nångång då jag åkte upp till Sthlm tog jag med henne till min familj så dom oxå skulle få träffa henne för dom hade oxå saknat henne mkt.
Den här familjen hade henne lite mer än ett år och ringde en dag då jag var uppe i sthlm att dom inte ville ha kvar henne pga av två olika anledningar under två tillfällen som inte äns stämde överens med varandra. Dagen efter jag var tbx i Malmö kom mina gamla grannar och lämnade tbx henne så undrade jag varför det inte var familjen som kom med Breezer och varför dom ville lämna tbx henne. Så sa mannen en helt annan anledning än vad familjen hade sagt. Jag blev förbannad och inte ville veta mer av den familjen, att jag till och med sket i grejerna dom hade kvar hos sig som tillhörde Breezer.
Då jag fick tillbaka henne var jag tvungen o ta ett jobbigt beslut, antingen att får må som hon gjorde inlåst, skällande lr avliva henne. Så jag bestämde mig för att avliva henne.... För jag ville inte ha henne inlåst då jag var på jobb och på träning. Under dom här dagarna så var jag men henne 24/7 promenerade mkt mer än vad jag brukade med henne o köpte allt hon gillade osv. Jag berättade kanske för 4 av mina närmsta vad jag skulle göra.
28:e juli -08, tre dagar efter att jag fått tbx henne så gick jag med henne till veterinären... Jag tog världens omväg bara för o vara med henne så mkt som möjligt i naturen.. Då jag väl var framme så tog jag en nummerlapp. Då det var min tur så gick jag fram till kassan och hon frågade mig vad det var med hunden. Jag vill ha en vaccination, sa jag. Då frågade hon vilken då? Där hade jag svårt o säga, för avlivning. Hon ba, va? Jag ska avliva henne... Hon ba men det är ingen vaccination. Man måste boka tid för sånt. Inte visste jag det, trodde det var en vaccination, det är ju en spruta tänkte jag. Men iaf, hon gav mig en ledig tid där jag bara skulle vänta en timme. Fick fylla i en lapp där det stog om jag ville ha hennes aska lr lämna kvar henne där. Kryssade för tbx i aska och lämnade in den.
I affären dom hade köpte jag tjur muskel till henne som hon älskade. Men hon ville inte äns röra den, antar att hon kände på sig att nåt skulle hända henne.
Dom ropade upp oss till veterinären och fick gå till ett rum med ljus o matta. Veterinären sa att jag fick sitta en 10-15 min med Breezer efter att hon gett henne lugnande innan hon kom tbx med sprutorna. Jag satt på golvet med henne på knäna. Det kändes som om jag bara satt där med henne två minuter då veterinären kom in igen. Så berättade hon att hon skulle ge Breezer en överdos på nåt. Så började hon med spruta efter spruta och jag satt där o såg på medans min bebis blick försvann mer o mer..... Veterinären lät mig sitta så länge jag kände för med Breezer själv i rummet. Fortfarande då jag ser tillbaka på den dagen så ser jag mig själv med henne som om jag vore där igen där jag sitter och klappar henne och pussar på henne bölande fortfarande efter att hon försvunnit helt o hållet.... Vet inte huuur länge jag satt där men till slut ställde jag mig upp och vände mig inte om igen. Jag promenerade därifrån till busshållplatsen åkte o träffade tjejen jag bodde med tidigare och drog ner till stranden för att tänka på annat. under hela dagen så var jag helt knäpp tyst tills en av mina närmsta vänner ringde mig senare på kvällen då jag satt hemma själv och frågade hur jag mådde.... I daagar satt jag på kvällarna o grät för jag saknade henne så mkt..
En del av min själ som försvann då du försvann. Som alltid beskydda mig när hon kände att något var fel. Min bebis som jag aldrig kommer att glömma. Kommer alltid att finnas i mitt hjärta o i mina tankar.
- = US AGAINST THE WORLD = -
R.I.P
(Nu finns hennes aska i Bulltofta, en skog hon hade älskat, med mkt kaniner hon kunnat jaga.)
Då åtta veckor gått tog jag hem henne (bodde hos min mamma då), så tyckte min mamma att hon var jäätte söt o så men hon ville inte att jag skulle behålla henne så hon sa åt mig att lämna tbx henne. O varenda gång hon sa nåt så var mitt svar ja, ja, ja. Men samma natt så jobbade min mamma. Jag lät Breezer sova i min säng, så när mamma kom hem på morgonen så hade Breezer krypit upp och lagt sig på min hals så min mamma såg henne o skällde ut mig hehe .. Men då sa jag oxå att jag inte kommer o lämna tbx henne för hon e min o jag kommer att behålla henne..! Hon blev arg men efter några veckor så fastnade mamma för Breezer att hon själv började gå ut med henne. Båda mina bröder o pappa älskade henne oxå.
Man kan säga att jag tillsammans med vovven bodde i Vårby i typ 1½ år hos mitt X o hans familj. Vi var ute väldigt mycket på området med våra kompisar. Hon var den bästaste o finaste hunden av alla på området (enligt mig). Under tiden jag "bodde" i Vby så blev Breezer rätt aggresiv av sig.. Just då ville jag inte inse varför men våra kompisar behandla inte henne så jätte snällt.. Dom drev med henne och hetsa upp henne hela tiden. Hon skyddade altid mig ifall nån slog mig även om det bara var på skoj så var hon alltid där. Det året jag fyllde 19 köpte jag egen lägenhet och sov där varje kväll med min bebis.
När det tog slut mellan mig o mitt X så lugnade hon ner sig efter ett tag då jag slutade hänga på det området. Det var många i mitt område som var rädda för min vovve för att hon hade problem med killar och alltid skällde mot dom.
Ett år o något bodde jag den lägenheten då var Breezer redan 3 år så flyttade jag ner till Malmö med henne i början men hon kunde inte stanna kvar för tjejen jag bodde hos hade oxå hund och båda låste sig på varandra för han ville sätta på henne o hon sa ifrån. Så tjejen ville inte att hon skulle va kvar så jag åkte upp med henne till Sthlm igen och lämnade henne hos mamma. Jag försökte åka upp så mkt som möjligt för att få träffa henne och min familj så klart, brukade alltid ringa o fråga hur hon mådde.
Efter ett år hittade jag en lägenhet i andra hand som jag tog ner henne till, men efter ett tag så började jag jobba måndag till lördag både dag och kväll plus träning. Jag hade inte mkt tid för henne... Mina grannar hade hört henne skälla då jag inte var hemma så dom erbjöd sig att ta hand om henne då jag var hemifrån så dom fick göra det. Jag ville inte att hon skulle flytta fram o tbx hela tiden så jag började leta efter en familj till henne. Och grannarna som tog hand om henne föreslog fruns systers familj som hade haft hund innan som precis dött. Jag träffade upp dom och dom fick träffa Breezer och tog med henne direkt. Det som var skönt var att jag fick träffa henne när jag ville och ifall dom skulle iväg nånstans så var det mig dom ringde först för att ha hand om henne. Nångång då jag åkte upp till Sthlm tog jag med henne till min familj så dom oxå skulle få träffa henne för dom hade oxå saknat henne mkt.
Den här familjen hade henne lite mer än ett år och ringde en dag då jag var uppe i sthlm att dom inte ville ha kvar henne pga av två olika anledningar under två tillfällen som inte äns stämde överens med varandra. Dagen efter jag var tbx i Malmö kom mina gamla grannar och lämnade tbx henne så undrade jag varför det inte var familjen som kom med Breezer och varför dom ville lämna tbx henne. Så sa mannen en helt annan anledning än vad familjen hade sagt. Jag blev förbannad och inte ville veta mer av den familjen, att jag till och med sket i grejerna dom hade kvar hos sig som tillhörde Breezer.
Då jag fick tillbaka henne var jag tvungen o ta ett jobbigt beslut, antingen att får må som hon gjorde inlåst, skällande lr avliva henne. Så jag bestämde mig för att avliva henne.... För jag ville inte ha henne inlåst då jag var på jobb och på träning. Under dom här dagarna så var jag men henne 24/7 promenerade mkt mer än vad jag brukade med henne o köpte allt hon gillade osv. Jag berättade kanske för 4 av mina närmsta vad jag skulle göra.
28:e juli -08, tre dagar efter att jag fått tbx henne så gick jag med henne till veterinären... Jag tog världens omväg bara för o vara med henne så mkt som möjligt i naturen.. Då jag väl var framme så tog jag en nummerlapp. Då det var min tur så gick jag fram till kassan och hon frågade mig vad det var med hunden. Jag vill ha en vaccination, sa jag. Då frågade hon vilken då? Där hade jag svårt o säga, för avlivning. Hon ba, va? Jag ska avliva henne... Hon ba men det är ingen vaccination. Man måste boka tid för sånt. Inte visste jag det, trodde det var en vaccination, det är ju en spruta tänkte jag. Men iaf, hon gav mig en ledig tid där jag bara skulle vänta en timme. Fick fylla i en lapp där det stog om jag ville ha hennes aska lr lämna kvar henne där. Kryssade för tbx i aska och lämnade in den.
I affären dom hade köpte jag tjur muskel till henne som hon älskade. Men hon ville inte äns röra den, antar att hon kände på sig att nåt skulle hända henne.
Dom ropade upp oss till veterinären och fick gå till ett rum med ljus o matta. Veterinären sa att jag fick sitta en 10-15 min med Breezer efter att hon gett henne lugnande innan hon kom tbx med sprutorna. Jag satt på golvet med henne på knäna. Det kändes som om jag bara satt där med henne två minuter då veterinären kom in igen. Så berättade hon att hon skulle ge Breezer en överdos på nåt. Så började hon med spruta efter spruta och jag satt där o såg på medans min bebis blick försvann mer o mer..... Veterinären lät mig sitta så länge jag kände för med Breezer själv i rummet. Fortfarande då jag ser tillbaka på den dagen så ser jag mig själv med henne som om jag vore där igen där jag sitter och klappar henne och pussar på henne bölande fortfarande efter att hon försvunnit helt o hållet.... Vet inte huuur länge jag satt där men till slut ställde jag mig upp och vände mig inte om igen. Jag promenerade därifrån till busshållplatsen åkte o träffade tjejen jag bodde med tidigare och drog ner till stranden för att tänka på annat. under hela dagen så var jag helt knäpp tyst tills en av mina närmsta vänner ringde mig senare på kvällen då jag satt hemma själv och frågade hur jag mådde.... I daagar satt jag på kvällarna o grät för jag saknade henne så mkt..
En del av min själ som försvann då du försvann. Som alltid beskydda mig när hon kände att något var fel. Min bebis som jag aldrig kommer att glömma. Kommer alltid att finnas i mitt hjärta o i mina tankar.
- = US AGAINST THE WORLD = -
R.I.P
(Nu finns hennes aska i Bulltofta, en skog hon hade älskat, med mkt kaniner hon kunnat jaga.)
Ännu en kväll i garderoben..
Så skönt o vara hemma efter en jobbig kväll på jobbet i garderoben på klubben. Ibland träffar man på så dumma människor att man bara kan skratta åt dom mitt framför ögonen på dom. Ikväll var det en tjej, lr tjej o tjej åldersgränsen var ju 25 så nånstans över den åldern va hon väl, hon kom med sin kompis lr pojkvän lr va fan han va, hade dom bara 20 kronor på sig och båda ville hänga upp sina jackor så sa killen men vi kan hänga tillsammans så sa jag att det inte vi hänger upp tillsammans av säkerhets själ. Så sa killen men stoppa in jackan i ärmen så hörde jag det. Jag ba men det är ingen idé att göra de för jag kommer ändå ta ut den. Killen hörde det, men tjejen trycker in den iaf och det var inte så att jackan var lätt direkt. Så när dom kom fram o lämna den så tog jag ut den o sa igen att vi inte hänger upp två jackor på en galge. Så tjejen började klaga o skrika. Jag ba vill du stå här o tjafsa lr vill du lyssna hon fortsatte babbla, frågade samma sak igen, hon fortsatte babbla, till slut så fick jag höja min röst mer o ba kan du va tyst o lyssna?! så blev hon tyst. Jag förklarade tydligt att hon kunde lämna in jackan och ta ut pengar i baren o komma o betala på vägen ut. Så trög som hon var så börja hon kackla igen o ba jag tänker inte stå i kö igen med jackan o bla bla bla !!! Asså jag hade bara lust o gap skratta o killen hon va me bara smajla som en tyst mus. Så han hängde in sin jacka o hon bärde runt på sin. Hur kan folk vara så tröga?!?! När man var yngre trodde man ju att äldre var mycket mognare, men ålder har ingen betydelse och det är bevisat.
I två timmar innan stängning sprang jag fram o tbx i garderoben och höll på o döö av hunger. Då vi slutade skulle vi dra o köpa hamburgare men våran sista buss skulle komma inom 5 minuter så jag sket i o köpa nåt. Istället käkade jag chili con carne som hade lagat tidigare idag. Såååååå gooootttt det satt i min feta mage!! =D
Men nu sitter jag o msnar med en kompis hehe fem på natten.. o pratar om olika grejer.
Hallååå!! En dokumentär ni bara måååste se!!!
Zietgeist 1 http://tankafett.com/full.php?id=9976 & 2 http://tankafett.com/full.php?id=10491
Ettan e uppdelad i three parts: religion, att vi är spelpjäser i denna värld och bankernas makt. Det är sanning i hela filmen och det stämmer så jääävla bra. När jag såg dokumentären så bara fick jag allt jag tänkt på tidigare om detta bekräftat. Asså ni mååste se den!! Hur dom får oss att göra som dom vill genom att lura oss genom median och påhitt människan har gjort sen första dagen för att tjäna in sina pengar lr få folk att följa just dom osv. För att du ska förstå det ordentligt så är det ett måste för dig att se heeeela filmen.
Ska gå lägga mig nu blev skit trött
Nattii..
Då var jag här nu..!
Funderade ett väldigt bra tag innan jag skaffade blogg. Innan tyckte jag bara det var lite för mkt, men när jag tänkte efter så gillar jag o skriva saker jag tänker på så jag kan lika gärna skriva ner dom så andra kan läsa. Why not liksom..
Så nu är jag här =D
Hmm.. Jag kan ju börja med att berätta lite om vart jag är just nu.
Jag är född och uppväxt i en förort, Flemingsberg a.k.a Flempan, i Stockholm tills jag flyttade ner till Malmö sommaren -06. Många undrar varför och hur jag ens kunde tänka mig o flytta ner. Jaa du, Sthlm hade inget för mig just då och har fortfarande inget som får mig att fastna där. Och den sommaren innan jag flyttade ner så var jag nere en vecka med min kollega för att utbilda den första gruppen i Lugna Gatan i ART. Staden fick mig o fastna.. bara som en fisk i en krok. Så jag hyrde ut min lägenhet, fixade jobb inom samma organisation i Malmö och boende (hos en kompis) och flyttade ner. Allt var fixat inom en månad. O jag kan säga att det inte var många som trodde att jag skulle flytta ner hehe .. Min mamma fick en chock, jag hade berättat för henne redan då jag bestämt mig att jag skulle flytta ner, men .. Jag ringde henne några dagar innan och frågade om hon hade fått tbx sin väska från grannen. Hon ba ne men jag ringer dom nu o frågar efter den. Inom 2 minuter ringer hon tbx och ba Vart ska du nånstans?! Så sa jag Jag ska ju flytta om två dagar. Men hon hade inte trott mig hehhe tyckte hon va så gullig för hon ba Neeej jag trodde inte att du menade allvar jag trodde du skojade..! Men neee jag kommer sakna diiiig.. Min älskade mamma hehehe
Jaja nog om detta nu för tillfället.
Jupp just nu gör jag inte så mkt, bara degar på min nya soffa och väntar på att jag ska börja jobba. Som vanligt.. Känns som om jag bara jobbar i mitt liv och inget annat ibland.
Men iaf, nu har jag ett mål jag siktat in mig på. En thaiboxnings match jag anmält mig till den 20:e december i Rosengård. Förhoppningsvis får jag en motståndare då. Skulle va nice iaf..! Bara jag inte bryter lr skadar mig igen som jag gjorde sist jag skulle anmäla mig till match.
Jaa då var detta mitt första inlägg dårå. Yeii!!
Så nu är jag här =D
Hmm.. Jag kan ju börja med att berätta lite om vart jag är just nu.
Jag är född och uppväxt i en förort, Flemingsberg a.k.a Flempan, i Stockholm tills jag flyttade ner till Malmö sommaren -06. Många undrar varför och hur jag ens kunde tänka mig o flytta ner. Jaa du, Sthlm hade inget för mig just då och har fortfarande inget som får mig att fastna där. Och den sommaren innan jag flyttade ner så var jag nere en vecka med min kollega för att utbilda den första gruppen i Lugna Gatan i ART. Staden fick mig o fastna.. bara som en fisk i en krok. Så jag hyrde ut min lägenhet, fixade jobb inom samma organisation i Malmö och boende (hos en kompis) och flyttade ner. Allt var fixat inom en månad. O jag kan säga att det inte var många som trodde att jag skulle flytta ner hehe .. Min mamma fick en chock, jag hade berättat för henne redan då jag bestämt mig att jag skulle flytta ner, men .. Jag ringde henne några dagar innan och frågade om hon hade fått tbx sin väska från grannen. Hon ba ne men jag ringer dom nu o frågar efter den. Inom 2 minuter ringer hon tbx och ba Vart ska du nånstans?! Så sa jag Jag ska ju flytta om två dagar. Men hon hade inte trott mig hehhe tyckte hon va så gullig för hon ba Neeej jag trodde inte att du menade allvar jag trodde du skojade..! Men neee jag kommer sakna diiiig.. Min älskade mamma hehehe
Jaja nog om detta nu för tillfället.
Jupp just nu gör jag inte så mkt, bara degar på min nya soffa och väntar på att jag ska börja jobba. Som vanligt.. Känns som om jag bara jobbar i mitt liv och inget annat ibland.
Men iaf, nu har jag ett mål jag siktat in mig på. En thaiboxnings match jag anmält mig till den 20:e december i Rosengård. Förhoppningsvis får jag en motståndare då. Skulle va nice iaf..! Bara jag inte bryter lr skadar mig igen som jag gjorde sist jag skulle anmäla mig till match.
Jaa då var detta mitt första inlägg dårå. Yeii!!
