Minnesvärda stunder
Vid tre tiden åkte jag och hämtade Bojan i Tullinge. Bojan o jag kom rätt nära varandra då jag var 15 som fortfarande brukar hänga till och från. Vi drog o hämtade min äldre "bror" Kamal på jobbet i Bagis. Vi körde in till stan och plockade upp min andra äldre "bror" Aron och hans tjej Andrea. Vi hade bestämt att vi skulle ta en glidar runda i min bil flera dagar innan. Vi åkte runt lite, drog till Palmyra o köpte kebab o ta med sen drog vi hem till A&A (Aron & Andrea). Efter vi käkat färdigt spelade vi bluff. Har aldrig gillat bluff för än nu. Har aldrig haft så roligt med det spelet tidigare.
Vi satt och prata i några timmar. Ett tag satt jag bara o lyssna på alla fyra, stämningen var grym. Jag njöt av att bara lyssna på dom. Oavsett vad dom pratade om så kände jag mig lycklig över att jag har så goda vänner. Det kändes som att jag kunde sitta där och lyssna på dom tills jag somnade.
Vi drog ut igen för att åka runt lite extra. Asså vad kul vi hade i bilen! Ett måste o ses snart igen. Bojan, Kamal och jag fick kontakt tack vare juniorgruppen som startades i Flemingsberg -99 där Aron var en av våra ledare. Sen dess har vi fyra haft kontakt på ett eller annat sätt.
Innan jag åkte för att hämta Bojan körde jag till minneslunden i Lilla dalen där farmors o farfars aska spreds ut för ett år sen. Så fort jag gick upp för kullen till platsen blev jag tårögd. Jag hade inte varit där sen minnesstunden. Jag kanske satt där i tjugo minuter och prata till dom. Behöver nog göra det oftare. Kommer göra det oftare. Sa till pappa att jag skulle åka dit och ville göra det ensam. Kändes bra o vara där. Berättade för dom om lite av varje. Hur familjen mår och hur det går. Om mina planer, tankar, till och med om killen jag träffade sist..
Hela dagen har varit... kan inte sätta ord på det... men den har varit underbar, grym, rolig! Samtidigt som jag känt saknad kände jag en otrolig glädje.
Vi satt och prata i några timmar. Ett tag satt jag bara o lyssna på alla fyra, stämningen var grym. Jag njöt av att bara lyssna på dom. Oavsett vad dom pratade om så kände jag mig lycklig över att jag har så goda vänner. Det kändes som att jag kunde sitta där och lyssna på dom tills jag somnade.
Vi drog ut igen för att åka runt lite extra. Asså vad kul vi hade i bilen! Ett måste o ses snart igen. Bojan, Kamal och jag fick kontakt tack vare juniorgruppen som startades i Flemingsberg -99 där Aron var en av våra ledare. Sen dess har vi fyra haft kontakt på ett eller annat sätt.
Innan jag åkte för att hämta Bojan körde jag till minneslunden i Lilla dalen där farmors o farfars aska spreds ut för ett år sen. Så fort jag gick upp för kullen till platsen blev jag tårögd. Jag hade inte varit där sen minnesstunden. Jag kanske satt där i tjugo minuter och prata till dom. Behöver nog göra det oftare. Kommer göra det oftare. Sa till pappa att jag skulle åka dit och ville göra det ensam. Kändes bra o vara där. Berättade för dom om lite av varje. Hur familjen mår och hur det går. Om mina planer, tankar, till och med om killen jag träffade sist..
Hela dagen har varit... kan inte sätta ord på det... men den har varit underbar, grym, rolig! Samtidigt som jag känt saknad kände jag en otrolig glädje.
Comments
Trackback
