Miss Unique

En grej jag vill lyfta, är vuxna i Rosengård som körde bort aktivisterna. Att dom äldre tillsammans med sina barn gick ut och sa att dom inte ville få bort polisen från Rosengård är stort. Och jag tror det är rätt många som håller med mig när jag säger att det kan vara början till något bra. Eller har jag fel?
Skulle vuxna (nu pratar jag allmänt) agera mer innan något "dåligt" händer så skulle det nog gå bättre överallt.

---

Jupp, och så är det mindre än tre veckor kvar till flytten. Saknar redan kidsen i skolan även fast jag ser dom varje dag. Vissa har jag bara lust o kidnappa och dra med dom till Sthlm haha .. Känns tråkigt o lämna min "kid" med sorgsna ögon... Vänner jag har här nere saknar jag oxå redan. Men, men jag kommer ju o hälsar på :) wä... Noooo don't wanna leave youuuu!

---

Okeeej nu har jag läst ut båda första böckerna till första träffen på kursen *en klapp på axeln*. Den andra boken hade rätt bra innehåll, men det var lite svårt o komma in i den till en början. Jag gillade inte personen som skrivit boken direkt (gammal historia)... Det var därför jag egentligen inte hade så stor lust o läsa den o det fick ju inte stoppa mig för o klara kursen. När jag väl kom in i den så fick jag en annan uppfattning om honom. Men det ändrar inte det som sagts. Men det var då det, what evaaa!
Jag har kämpat med jobbsök. Sökt till typ 20 olika jobb. Packat, inte allt än, och ringt samtal överallt för att hinna göra vissa saker innan jag flyttar.


Lalalalaaalala jag svävar i medvind!

I två dagar har jag tänkt rätt mycket och kommit underfund med något nytt hos mig själv. Något jag inte tänkt så noga på tidigare.
Dom som känt mig länge vet att jag haft svårt att kramas, visa eller sätta ord på mina känslor, varit isolerad och reserverad och inte sagt så mycket. Dessa åren i Malmö och de olika resorna jag gjort med utbildningarna, privata resorna och de olika momenten jag har varit med om har gjort att jag kunnat komma ur det skalet jag haft som mitt skydd men som också hållt mig instängd alla åren.
Allt gick så snabbt i början med alla de känslor som kom upp efter att ha varit förträngda att det bara kändes överdrivet konstigt. Jag var inte säker på vad jag skulle göra, för det var inte jag. Ett bra tag ville jag bara tillbaka in i mitt skal där jag kände mig trygg. Men jag lärde mig att hantera den otrygga känslan och gick efter min nyfikenhet istället och fortsatte kämpa genom att slå mig ut. Nu har jag öppnat mig så mycket att trivs med mitt "nya" jag. Mitt riktiga jag är äntligen ute och det finns inget som kan stänga in mig igen. Någonsin!

Nu har jag läst ut en av dom första böckerna inför första träffen i skolan.
"Kirre" - Gunilla O. Wahlström, en väldigt djup bok om en pojke och hans svåra uppväxt att bli en egen person. Alla karaktärerna är påhittade, men gav mig en väldigt bra verklighets uppfattning. Jag fick blandade känslor igenom hela boken, som har ett bra slut.

Själv känner jag mig helt stolt som läste igenom boken på mindre än en vecka. Är helt säker på att jag klarar mig igenom hela kursen ;)

Ok, inte än, men den 19:e september flyttar jag tillbaka till sthlm =)
Kommer vara helt annorlunda nu. Det är som att jag får en helt ny chans att leva de sista tonåren typ. Jag kommer att bo hos min pappa som jag inte bott hos sedan jag var 14-15 år. Och det ger mig fler möjligheter att resa runt mer som jag vill. Klart att jag kommer att hjälpa till med hyra och så, men det blir ändå billigare boende för mig.
Hur som helst så är det skönt att kunna ha familjen nära igen. Jag kommer ju jobba jobbiga tider och plugga samtidigt så jag kommer nog vara hur tråkig som helst, ska försöka göra mig så mycket tid som möjligt för mina vänner.
Jag vet inte om jag kommer att bo i sthlm för evigt utan jag kör på med skolan först så får jag se efter vad jag gör. Man vet aldrig jag kanske till och med flyttar utomlands haha =P you never know! Men skämt åsido. Jag trivs med mitt beslut.