Lek inte viktig!
Fattar du?! Zip dig!
Lek inte viktig! Vill inte prata me dig längre!
Brukar det låta när "K" försöker få tag på mig lr jag på honom hahaha
Den här killen har jag känt sen jag var sen jag var runt 10 år gammal, lr som han brukar säga "... sen du gick i blöjor". Ett av dom första minnena jag har av "K" är att han gick i en, vad ska man säga.. "sär klass" kanske e lite för grovt? Haha jag vet att du kommer o döda mig för det här sen.. Men iaf såg honom i skol katalogen då jag och några tjejkompisar letade efter en kille jag gillade som (jag har för mig) gick i samma klass som honom. Och detta var då jag gick i.... ehm ..... trean hehe.. Såna små skitungar vi vaaa! Och ett annat minne då jag träffade min pappa (han jobbade inom Brf då) utanför porten där han höll på med att klippa växter och sånt. What ever, så var "K" där oxå hahaha jag kolla på honom o tänkte; Va fan gör han här med min farsa?! Dom va typ tajta då kan man säga hehe *skäääämmiigt!!*
Han var på dom flesta gårdshus festerna o hemma fester jag o mina kompisar hängde på i Flempan. Men grejen e det att jag och "K" började inte umgås förrän typ så, då jag var 15 och vi började som juniorer i Lugna Gatan. Där var vi "tvugna" o hänga med varandra i början hehe. "K" är 2 år äldre än mig så han såg mig som en fjuttig liten sak. Men vi kom ändå bra överrens med varandra så vi började hänga utanför junior gruppen oxå.
Ett tag hängde vi varje dag och brukade ta lååång promenader som tog minst 2 timmar där vi brukade prata om det mesta. Varje dag under dom här promenaderna så sa han till mig: Skriik inte när du pratar! Så här är det jag är uppväxt i en familj som umgås rätt så mkt med släkten, vilket är bra tycker jag, och vi pratar högt och överröstar varandra hela tiden. Så jag lägger inte märke till att jag pratar högt efter som jag är så van med det. Men han fick säga till mig heeeeela tiden.
Runt då jag var sjutton blev vi ovänner lr så bara slutade vi prata. Varken jag lr han kommer ihåg varför det blev så, men väldigt skumt var det då vi började prata igen efter 2-3 år. Då vi började jobba tillsammans på Lugna Gatan, igen. Det tog tid i början för någon av oss att vilja säga något till varandra. Men det var en av våra kollegor som så gääärna ville få reda på vad som hade hänt mellan oss. Men vi hade inget svar på det. Men kollegan var helt ute o cykla och bara fortsatte tjata. Sedan vi började jobba tillsammans så har vi hamnat på samma utbilningar och det har varit skit kul för även om vi kände varandra då vi var yngre så har vi lärt känna varandra på en annan nivå nu. För genom dom här utbilningarna har vi lärt känna oss själva bättre och med hjälp av dom så har vi kunnat komunicera annorlunda och mognare än förr. Det känns bättre nu oxå för nu kan vi prata om lite djupare ämnen som vi inte kunde "förklara" förr i tiden.
Även fast han bor i Sthlm och jag i Malmö så hörs vi i telefon nästan varje dag. Ibland har nåt o säga varandra ibland säger vi hej o hejdå då man inte orkar lr har tid o prata. Då jag åker upp till Sthlm försöker jag då jag har tid o träffa upp "K" för o ta en promenad som förr och bara snacka. Fortfarande så finns det grejer jag kan skämmas över att berätta för honom för jag aldrig pratade med honom om vissa grejer då vi var yngre. Så det blev en vana att skämmas hehehe .. Men det börjar gå över mer och mer med tiden.
Det finns så mkt mer att berätta, men jag avslutar det så här istället:
"K" kan jag verkligen räkna som min vän.
Han ställer upp när han kan,
han lyssnar när jag har något att berätta.
Han ger mig råd då jag behöver,
står vid min sida då det behövs.
Jag är glad att ha honom i mitt liv.
Han är en riktig vän, även kallad min "store bror".
Lek inte viktig! Vill inte prata me dig längre!
Brukar det låta när "K" försöker få tag på mig lr jag på honom hahaha
Den här killen har jag känt sen jag var sen jag var runt 10 år gammal, lr som han brukar säga "... sen du gick i blöjor". Ett av dom första minnena jag har av "K" är att han gick i en, vad ska man säga.. "sär klass" kanske e lite för grovt? Haha jag vet att du kommer o döda mig för det här sen.. Men iaf såg honom i skol katalogen då jag och några tjejkompisar letade efter en kille jag gillade som (jag har för mig) gick i samma klass som honom. Och detta var då jag gick i.... ehm ..... trean hehe.. Såna små skitungar vi vaaa! Och ett annat minne då jag träffade min pappa (han jobbade inom Brf då) utanför porten där han höll på med att klippa växter och sånt. What ever, så var "K" där oxå hahaha jag kolla på honom o tänkte; Va fan gör han här med min farsa?! Dom va typ tajta då kan man säga hehe *skäääämmiigt!!*
Han var på dom flesta gårdshus festerna o hemma fester jag o mina kompisar hängde på i Flempan. Men grejen e det att jag och "K" började inte umgås förrän typ så, då jag var 15 och vi började som juniorer i Lugna Gatan. Där var vi "tvugna" o hänga med varandra i början hehe. "K" är 2 år äldre än mig så han såg mig som en fjuttig liten sak. Men vi kom ändå bra överrens med varandra så vi började hänga utanför junior gruppen oxå.
Ett tag hängde vi varje dag och brukade ta lååång promenader som tog minst 2 timmar där vi brukade prata om det mesta. Varje dag under dom här promenaderna så sa han till mig: Skriik inte när du pratar! Så här är det jag är uppväxt i en familj som umgås rätt så mkt med släkten, vilket är bra tycker jag, och vi pratar högt och överröstar varandra hela tiden. Så jag lägger inte märke till att jag pratar högt efter som jag är så van med det. Men han fick säga till mig heeeeela tiden.
Runt då jag var sjutton blev vi ovänner lr så bara slutade vi prata. Varken jag lr han kommer ihåg varför det blev så, men väldigt skumt var det då vi började prata igen efter 2-3 år. Då vi började jobba tillsammans på Lugna Gatan, igen. Det tog tid i början för någon av oss att vilja säga något till varandra. Men det var en av våra kollegor som så gääärna ville få reda på vad som hade hänt mellan oss. Men vi hade inget svar på det. Men kollegan var helt ute o cykla och bara fortsatte tjata. Sedan vi började jobba tillsammans så har vi hamnat på samma utbilningar och det har varit skit kul för även om vi kände varandra då vi var yngre så har vi lärt känna varandra på en annan nivå nu. För genom dom här utbilningarna har vi lärt känna oss själva bättre och med hjälp av dom så har vi kunnat komunicera annorlunda och mognare än förr. Det känns bättre nu oxå för nu kan vi prata om lite djupare ämnen som vi inte kunde "förklara" förr i tiden.
Även fast han bor i Sthlm och jag i Malmö så hörs vi i telefon nästan varje dag. Ibland har nåt o säga varandra ibland säger vi hej o hejdå då man inte orkar lr har tid o prata. Då jag åker upp till Sthlm försöker jag då jag har tid o träffa upp "K" för o ta en promenad som förr och bara snacka. Fortfarande så finns det grejer jag kan skämmas över att berätta för honom för jag aldrig pratade med honom om vissa grejer då vi var yngre. Så det blev en vana att skämmas hehehe .. Men det börjar gå över mer och mer med tiden.
Det finns så mkt mer att berätta, men jag avslutar det så här istället:
"K" kan jag verkligen räkna som min vän.
Han ställer upp när han kan,
han lyssnar när jag har något att berätta.
Han ger mig råd då jag behöver,
står vid min sida då det behövs.
Jag är glad att ha honom i mitt liv.
Han är en riktig vän, även kallad min "store bror".
Comments
Trackback
