Miss Unique

14:e februari -03 föddes min underbara lilla vovve i Masmos trakter. Jag föll för henne redan vid första ögonblicket. Hon var den sötaste av alla andra 10 syskon (om jag kommer ihåg rätt antal). Hon var så liiten o dampig till skillnad från sina syskon. Hon gick runt överallt som om hon var Speedy Gonzalez. I början var tanken att jag skulle vara fodervärd åt en kille som ville para henne ta valparna o så skulle hon vara min efter att det var färdigt. När jag skulle komma på ett namn till hennes å var det många som hade idéer men tyckte inget passade. Så jag satt hemma framför datan hos mitt X i Vårby Gård. Till slut så ploppade namnet Breezer upp i mitt huvud från ingenstans o bestämde mig att hon skulle heta det. Så glad jag var över att ha hittat ett namn på min vovve gick jag till mitt X och berätta om namnet o han tyckte det lät bra.

Då åtta veckor gått tog jag hem henne (bodde hos min mamma då), så tyckte min mamma att hon var jäätte söt o så men hon ville inte att jag skulle behålla henne så hon sa åt mig att lämna tbx henne. O varenda gång hon sa nåt så var mitt svar ja, ja, ja. Men samma natt så jobbade min mamma. Jag lät Breezer sova i min säng, så när mamma kom hem på morgonen så hade Breezer krypit upp och lagt sig på min hals så min mamma såg henne o skällde ut mig hehe .. Men då sa jag oxå att jag inte kommer o lämna tbx henne för hon e min o jag kommer att behålla henne..! Hon blev arg men efter några veckor så fastnade mamma för Breezer att hon själv började gå ut med henne. Båda mina bröder o pappa älskade henne oxå.


Man kan säga att jag tillsammans med vovven bodde i Vårby i typ 1½ år hos mitt X o hans familj. Vi var ute väldigt mycket på området med våra kompisar. Hon var den bästaste o finaste hunden av alla på området (enligt mig). Under tiden jag "bodde" i Vby så blev Breezer rätt aggresiv av sig.. Just då ville jag inte inse varför men våra kompisar behandla inte henne så jätte snällt.. Dom drev med henne och hetsa upp henne hela tiden. Hon skyddade altid mig ifall nån slog mig även om det bara var på skoj så var hon alltid där. Det året jag fyllde 19 köpte jag egen lägenhet och sov där varje kväll med min bebis.


När det tog slut mellan mig o mitt X så lugnade hon ner sig efter ett tag då jag slutade hänga på det området. Det var många i mitt område som var rädda för min vovve för att hon hade problem med killar och alltid skällde mot dom.
  Ett år o något bodde jag  den lägenheten då var Breezer redan 3 år så flyttade jag ner till Malmö med henne i början men hon kunde inte stanna kvar för tjejen jag bodde hos hade oxå hund och båda låste sig på varandra för han ville sätta på henne o hon sa ifrån. Så tjejen ville inte att hon skulle va kvar så jag åkte upp med henne till Sthlm igen och lämnade henne hos mamma. Jag försökte åka upp så mkt som möjligt för att få träffa henne och min familj så klart, brukade alltid ringa o fråga hur hon mådde.
  Efter ett år hittade jag en lägenhet i andra hand som jag tog ner henne till, men efter ett tag så började jag jobba måndag till lördag både dag och kväll plus träning. Jag hade inte mkt tid för henne... Mina grannar hade hört henne skälla då jag inte var hemma så dom erbjöd sig att ta hand om henne då jag var hemifrån så dom fick göra det. Jag ville inte att hon skulle flytta fram o tbx hela tiden så jag började leta efter en familj till henne. Och  grannarna som tog hand om henne föreslog fruns systers familj som hade haft hund innan som precis dött. Jag träffade upp dom och dom fick träffa Breezer och tog med henne direkt. Det som var skönt var att jag fick träffa henne när jag ville och ifall dom skulle iväg nånstans så var det mig dom ringde först för att ha hand om henne. Nångång då jag åkte upp till Sthlm tog jag med henne till min familj så dom oxå skulle få träffa henne för dom hade oxå saknat henne mkt.
 
Den här familjen hade henne lite mer än ett år och ringde en dag då jag var uppe i sthlm att dom inte ville ha kvar henne pga av två olika anledningar under två tillfällen som inte äns stämde överens med varandra. Dagen efter jag var tbx i Malmö kom mina gamla grannar och lämnade tbx henne så undrade jag varför det inte var familjen som kom med Breezer och varför dom ville lämna tbx henne. Så sa mannen en helt annan anledning än vad familjen hade sagt. Jag blev förbannad och inte ville veta mer av den familjen, att jag till och med sket i grejerna dom hade kvar hos sig som tillhörde Breezer.

Då jag fick tillbaka henne var jag tvungen o ta ett jobbigt beslut, antingen att får må som hon gjorde inlåst, skällande lr avliva henne. Så jag bestämde mig för att avliva henne.... För jag ville inte ha henne inlåst då jag var på jobb och på träning. Under dom här dagarna så var jag men henne 24/7 promenerade mkt mer än vad jag brukade med henne o köpte allt hon gillade osv. Jag berättade kanske för 4 av mina närmsta vad jag skulle göra.
  28:e juli -08, tre dagar efter att jag fått tbx henne så gick jag med henne till veterinären... Jag tog världens omväg bara för o vara med henne så mkt som möjligt i naturen.. Då jag väl var framme så tog jag en nummerlapp. Då det var min tur så gick jag fram till kassan och hon frågade mig vad det var med hunden. Jag vill ha en vaccination, sa jag. Då frågade hon vilken då? Där hade jag svårt o säga, för avlivning. Hon ba, va? Jag ska avliva henne... Hon ba men det är ingen vaccination. Man måste boka tid för sånt. Inte visste jag det, trodde det var en vaccination, det är ju en spruta tänkte jag. Men iaf, hon gav mig en ledig tid där jag bara skulle vänta en timme. Fick fylla i en lapp där det stog om jag ville ha hennes aska lr lämna kvar henne där. Kryssade för tbx i aska och lämnade in den.
I affären dom hade köpte jag tjur muskel till henne som hon älskade. Men hon ville inte äns röra den, antar att hon kände på sig att nåt skulle hända henne.
  Dom ropade upp oss till veterinären och fick gå till ett rum med ljus o matta. Veterinären sa att jag fick sitta en 10-15 min med Breezer efter att hon gett henne lugnande innan hon kom tbx med sprutorna. Jag satt på golvet med henne på knäna. Det kändes som om jag bara satt där med henne två minuter då veterinären kom in igen. Så berättade hon att hon skulle ge Breezer en överdos på nåt. Så började hon med spruta efter spruta och jag satt där o såg på medans min bebis blick försvann mer o mer..... Veterinären lät mig sitta så länge jag kände för med Breezer själv i rummet. Fortfarande då jag ser tillbaka på den dagen så ser jag mig själv med henne som om jag vore där igen där jag sitter och klappar henne och pussar på henne bölande fortfarande efter att hon försvunnit helt o hållet.... Vet inte huuur länge jag satt där men till slut ställde jag mig upp och vände mig inte om igen. Jag promenerade därifrån till busshållplatsen åkte o träffade tjejen jag bodde med tidigare och drog ner till stranden för att tänka på annat. under hela dagen så var jag helt knäpp tyst tills en av mina närmsta vänner ringde mig senare på kvällen då jag satt hemma själv och frågade hur jag mådde.... I daagar satt jag på kvällarna o grät för jag saknade henne så mkt..

En del av min själ som försvann då du försvann. Som alltid beskydda mig när hon kände att något var fel. Min bebis som jag aldrig kommer att glömma. Kommer alltid att finnas i mitt hjärta o i mina tankar.